tisdag 10 januari 2012

Kände mej som stenåldern!



Först måste jag ju visa den färdiga sjalen. Virkade helt enkelt en volangkant. Kändes bra så. Passar bra till både min röda och min blå jacka. Fast Dotter S tyckte inte jag kunde ha en sån tant-sjal på en sportjacka. Fast nu har jag haft det och ingen blängde snett på mej så det gick nog bra.

Stenåldersvarning nummer två fick jag på Teknikmagasinet. Gick käckt fram till de två unga, solbrända, leende försäljarna och förklarade mitt ärende. Jag vill köpa en kassettbandspelare eller en mycket lättanvänd diktafon. Jag såg hur deras leenden stelnade en aning och de ville ha ytterligare en ledtråd. - Jag vet att det finns diktafon i mobiltelefoner men jag vill kunna samla intervjuerna på band och spela upp dem för att kunna skriva text. Och backa och köra om bandet flera gånger - förklarade jag. Den ene sken upp och förklarade att han hade en liten och smidig bandspelare för en rimlig peng som var lättanvänd. Tänk - knappar man trycker på - inte en endaste liten display. Jippi!

Sedan ville jag ju givetvis ha tomma kassettband till denna lilla dyrgrip. Leendet stelnade igen och jag såg hur hjärnan snabbt scannade över lagret och - javisst - en förpackning - den sista. Fullpott! Nöjd gick jag därifrån i min tantsjal, mina stickade hjärtevantar och vinterluva. Läste nånstans att det var inne att vara Tant igen :-)

Ha en fin kväll!

/YvvePyvve

1 kommentar:

Smycka sa...

*skrattar gott* Låter som en underbar upplevelse! Måste ha varit jätteroligt att se deras miner och se hur hjärnan arbetade. *fnissar* Sjalen är jättefin och inte alls någon tant-varning. Kramizar från en annan tant =o)